Etikettarkiv: NA

Förseningen som försvann (eller: kolla aldrig en bra story – för då kan den spricka)

Idag utropade NA: ”Sent besked stoppar skidåkning i Sörby – initiativtagaren tycker att kommunen kunde ha skyndat på”. I artikeln skriver NA:

”I november berättade NA om planerna och från kommunens håll var man positiv till förslaget. Men byggstartsbeskedet har dröjt. Först för några dagar sedan fick Ulf Pragnert veta att han kunde börja bygga.
Det var min intention att komma i gång den här vintern men beskedet kom för sent. Nu går det inte att bygga en lift, det får bli först till våren när snön försvunnit, säger Ulf Pragnert som är både besviken och irriterad på kommunen.
Ansökan lämnades in strax efter sommaren och allt har tagit gigantiskt med tid. Jag har försökt att få kommunen att snabba på det här men det har inte gått.”

Fakta är följande:

  1. 2014-09-05 inkom ansökan om bygglov.
  2. Efter detta skickades ärendet på remiss till nämnder och förvaltningar som berörs av frågan.
  3. 2014-11-17 fick den sökande tillstånd för en enskild anläggning för bad och disk.
  4. 2014-11-24 blev ärendet komplett inför beslut om bygglov (den insända ansökan var inte komplett tidigare).
  5. 2014-11-27 behandlades ansökan på Byggnadsnämndens sammanträde och bygglov beviljades (men då saknades handlingar för att utfärda det lagstadgade startbeskedet)
  6. Efter 2015-01-15 kompletterades ärendet med handlingar om brandskydd.
  7. 2015-01-27 utfärdades startbesked (som innebär att man får börja bygga.

Bygglov tar inte hänsyn till vem som äger marken och den processen har skett parallellt. Ända från början har alla inblandade varit positiva till idéerna och direkt erbjöds den sökande ett så kallat ”Lotsmöte” då tekniska förvaltningen, bygglov, trafik med flera deltog för att underlätta processen. Det är dock inte någon enkel fråga att upplåta kommunal mark till ett privat bygge (vilket också tydliggjorts för den sökande ända från början), en rad frågor måste klaras ut innan:

  • Är idén hållbar?
  • Hur garanterar vi att området inte spärras av utan att det är tillgängligt för alla?
  • Hur får vi garanter för att det återstålls den dag verksamheten inte bedrivs längre?
  • Hur löser man transporter, parkeringar, vatten, avlopp, sopor och annat?

Om någon vill bygga en skidanläggning på sin egen mark tar det inte så lång tid att få tillstånd (givet att man skickar in kompletta handlingar) men nu handlar det ju om vår gemensamma mark: mark som Örebro kommun äger och som idag används av många örebroare.

Det är upp till var och en att bedöma vad dessa förseningar beror på, men jag tycker inte det tyder på att förseningarna beror på kommunen. Jag tycker att kritiken mot kommunens handläggning är orättvis och med tanke på att tjänstemännen i Örebro kommun sliter stenhårt för att hantera bygglov och liknande snabbt tycker jag att det är rimligt att berätta fakta i ärendet.

”Det normala” i Örebro är faktiskt att sökande får snabba svar: 3 av 4 bygglov får svar inom 3 veckor, nära hälften får svar inom en vecka från att ärendet är komplett och de som varit i kontakt med bygglovsavdelningen är överlag nöjda: snittbetyget från kunderna för ”bemötandet” är 9,3 av 10. Det är resultatet av systematiskt och ihärdigt kvalitetsarbete och därför är det rätt upprörande att NA genom en rubrik sänker detta arbete – helt felaktigt.

För några veckor sedan var det Tvärsnytt som helt på egen hand hittade på en egen ”kioskvältare” (om den påstådda jobbkön för IS-terrorister) och NAs eget påhitt idag är verkligen inte i klass med Tvärsnytts hittepånyhet (Tvärsnytts ”nyhet” fick riktigt allvarliga konsekvenser både för debatten och för enskilda personer).

Det är orimligt att media så lättvindigt sprider påhitt och påståenden som saknar saklig grund. En enkel lösning denna gång hade ju varit om NA frågat initiativtagaren (som sa sig vara missnöjd med kommunens handläggning) en enkel fråga: ”när skickade du in de kompletta handlingarna, då?” eller så kunde NA ringt till kommunens bygglovsavdelning och kollat uppgifterna (jag påpekade nämligen att jag inte varit med på tidigare möten och därför inte hade fakta framför mig).

Men, som man säger: ”kolla aldrig en bra story – för då kan den spricka”.

Örebromoderater utan koll: Denna gång om skidbackar.#fb

En fördel för politiker i opposition är att de inte behöver ta ansvar, de kan hitta på vad som helst. Sådant brukar i och för sig inte vara att rekommendera, eftersom väljarna i regel genomskådar politiker som inte tar ansvar och som inte bryr sig om verkligheten. Tyvärr, för Örebros utveckling, har Moderaterna i Örebro valt den allra billigaste oppositionspolitiken: de har inte koll på fakta och de tar inte ansvar.

Idag ”varnar” Moderaterna i NA för att skidåkningen i Storstenshöjden är hotad på grund av diskussionerna om försäljningen av anläggningen. Moderaterna har uppenbarligen missat att just driften av anläggningen är reglerad i ett arrendeavtal, som gäller till år 2020. Detta avtal innebär att anläggningen ska drivas och vara öppen.

(Om du vill läsa mer om diskussionerna om Storstenshöjden, har jag skrivit mer här.)

Enligt NA menar Moderaterna att ”när kommunen nu har en köpare, redo att köpa så ska ersättningen för ett par månaders outnyttjade i höst inte vara något stort problem”. Man kan i och för sig fråga sig var Moderaterna tänkte ta den miljon detta gäller: från fritidsgårdarna, från vården eller från skolan (de påstår ju annars att de ”prioriterar välfärden”).

Jag (och övriga i majoriteten) anser att det är orimligt att kommunen, i efterhand, skulle skicka med nära en miljon kronor av skattebetalarnas pengar till köparen av en anläggning (som får köpa den för 1,6 miljoner) – när anläggningen har bättre förutsättningar än den haft på länge.

Men framförallt är Moderaternas kritik lite pinsam eftersom frågan om entreprenadersättning INTE är den fråga Storstenshöjden i Örebro AB fört fram som ett hinder för köpet nu. Moderater som inte har koll på fakta har vi tyvärr vant oss vid i Örebro den senaste tiden (de vet inte hur bygglovshanteringen fungerar, de förstår inte hur lägenheter fördelas för sociala behov och de vet inte vem som har ansvaret för Återvinningsstationerna – för att ta några exempel).

Men det är trist att de är så oansvariga att de nu stämmer in i den osakliga kritik och de bisarra personangrepp som Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) ägnat sig åt länge.

Vi vet att det kan bli trångt – men buss/cykel ska ha förtur

Självklart inser vi som är politiskt ansvariga för trafik och stadsplanering att det får konsekvenser när vi gör om på gator, cykelbanor och gångbanor. Just nu är en del upprörda över ombyggnaden framför de nya bostäderna på gamla Vasaskolan (NA skriver om det här). För det första ska man konstatera att problemen nu ju består av att all trafik i högerfilen är avstängd under ombyggnaden, när det är klart kommer det (så vitt vi kan bedöma) fungera bra. Men som sagt, självklart kommer det att märkas: när bussen stannar kommer bilarna som kör i högerfilen också vara tvungna att stanna (eller byta fil).

Anledningen till ombyggnaden är att vi behöver bredda trottoaren/göra cykelbana så att vi förbinder det nya kvarteret med Hertig Karls allé. Dessutom behöver vi skapa en angöringsplats för dem som bor i huset (flyttbilar och andra kan inte köra in på gården, parkeringsdäcket håller inte för så tunga fordon).

Och när vi gör det passar vi på att skapa en bättre busshållplats som kan korta restiderna för de största busslinjerna i Örebro (linje 1 och 2). Genom att skapa busshållplats i högerfilen räknar vi med att spara viktig restid på en busslinje som idag tar alldeles för lång tid.

Och självklart påverkar detta framkomligheten de tider på dagen då det är mycket trafik på sträckan. Men som jag sa till NA: någon måste vänta hur vi än gör och då väljer vi att prioritera bussen (som normalt har cirka 20 gånger fler passagerare än de flesta av de bilar som får vänta).

De flesta inser såklart att de åtgärder vi genomför inte görs på rent jävelskap, de är noggrant utredda och grundar sig på politiska beslut som fattats i total enighet (i Översiktsplanen står till exempel: ”Hållplatser ska utformas som körbanehållplatser där det är möjligt.”).

Det innebär självklart inte att alla håller med om just denna åtgärd, och faktum är så klart att en del av de åtgärder som är nödvändiga för att göra busstrafiken snabbare och göra det lättare att gå och cykla innebär inskränkningar i biltrafiken. Men likväl måste vi göra mycket av detta: idag sker varannan resa med bil (bara varannan resa sker med gång, cykel eller buss, sammanlagt). Det är inte hållbart i en kommun som växer som Örebro gör (med cirka 1700 invånare varje år). Vi kommer helt enkelt inte ha plats för lika mycket biltrafik i framtiden: mer måste styras om till hållbara transportsätt.

Den nuvarande politiska majoriteten har ingen ambition att stänga av gator (snarare tvärtom: vi kommer att föreslå att ett antal gator som idag är stängda för biltrafik öppnas) men om biltrafiken ska kunna få plats tillsammans med buss, cykel och gångare måste hastigheterna sänkas, därav hastighetsbegränsningar till 30 km/h och en del av de andra förändringar som görs.

Frågan är inte om vi ska göra förändringar som styr över trafik från bil till buss/gång/cykel: frågan är vilka åtgärder vi ska använda och vilka som har effekt. Och självklart är jag/vi intresserade av att höra mer om örebroarnas idéer.

Öppenhet – en fråga om vilja

Alla tycker inte att det är bra om medborgare har insyn i beslut som fattas, att de engagerar sig, har åsikter, påverkar och är med och tar ansvar. Men de allra flesta tycker det: de flesta tycker – i princip – att det är bra att många är med och har inflytande. Men det är inte samma sak som att det är så de agerar när de får chansen att vara med och besluta. Öppenhet och inflytande är en fråga om vilja och förutsätter att ansvariga politiker på allvar driver på. Om man inget gör, lär beslut fattas i alla fall – men utan att så många fått vara med och påverka.

Jag vågar påstå att den nya majoriteten i Örebro kommun (S, C, KD) gjort skillnad på detta område. Låt mig ta några små exempel (det finns större, men jag tar några näraliggande, aktuella under den gångna veckan):

  • När Örebro kommun ska bilda ett naturreservat i Kilsbergen efter att en privatperson skänkt marken så hör boende av sig och tycker att det föreslagna namnet (Ramshytteängarna) är fel, att naturreservatet borde heta Ramshytte Ängar. Då kan man ju välja att gå på det förslag som lagts; eller så frågar man donatorn om han håller med dem som hört av sig och när han säger att han tycker de har rätt så ändrar man beslutet.
  • Om man vet att många örebroare bryr sig om vad som händer i Norrcity så är det likväl ett val att ställa öppna frågor och våga släppa fram ett Utvecklingsprogram för diskussion – trots att majoritetens politiker inte har bestämt vad de tycker i alla frågor i programmet. Och när över 200 åsikter kommer in kan man välja – bör man välja – att ta vara på engagemanget och bjuda in till fortsatt process. Det fanns de som tyckte att man borde vänta med att skicka ut det tills alla valda politiker bestämt vad de tyckte. Det tyckte inte jag och övriga i majoriteten. Och nu, när svaren är inlämnade och sammanställda, så fortsätter diskussionen på na.se (och om ni undrar varför NA anger 85 svar, så gällde det webbenkäten – totalt kom fler svar in).
  • När Örebro går före i Sverige och skapar huvudcykelstråk så tror vi att det är ett sätt att öka cyklandet, men vi vill ju självklart ta vara på örebroarnas synpunkter. Så vi ber om hjälp med utvärderingen inför kommande satsningar på att förenkla för cyklisterna (NA skriver här). (Dessutom bildar vi ett Cykelråd, bestående av cykelintresserade, för att ännu bättre ta tillvara cyklisters erfarenheter.)

Det där är småsaker, men säger en del om hur vi faktiskt konsekvent frågar om metoder för hur allt mer ska kunna ske i dialog med örebroarna. Det handlar om ombyggnader av gator, vilka lösningar som ska väljas för att öka tryggheten på problematiska broar och mycket annat. Vi tror att Örebro blir bättre om vi lyssnar och tar var på många människors idéer och förslag, så vi kommer att fortsätta. Steg för steg kommer vi utveckla metoder för att diskutera stora och övergripande frågor, likväl som små detaljfrågor. Och steg för steg hoppas jag att detta leder till att fler örebroare engagerar sig och tar ansvar.

No more Mr Nice Guy: skyll inte dålig biljettförsäljning på kommunen

Idag tröttnade jag och gick – för en gångs skull – till ”motangrepp” när det gällde kritik mot Örebro kommun. Och jag gjorde det i radio. Jag tycker nämligen inte att det är okej att en arrangör skyller på kommunens tydliga besked om att inte spärra av Stora Holmen när det i själva verket verkar handla om dålig biljettförsäljning och osäkert väder. Läs NAs artikel här, radions inslag här.

Låt mig först konstatera det som borde vara en självklarhet för alla: när Örebro kommun (eller någon annan skattefinansierad verksamhet) gör fel ska både politiker, journalister och allmänhet kritisera detta.

I vanliga fall är det dessutom bara att bita ihop och tiga när någon enskild (person eller näringsidkare) kritiserar kommunen. Även om kritiken inte är korrekt så är det i stort sett omöjligt att få möjlighet att förklara helheten i komplicerade ärenden, oavsett om det handlar om uteserveringar på torg, försäljningar av kommunala anläggningar eller annat. Även om kommunen agerat korrekt så är den automatiska (och journalistiskt korrekta) utgångspunkten att ta parti för David mot Goliat, för den ”lilla människan” mot den kommunala kolossen. Så även om problem som uppstår handlar om för sent inskickade bygglovsansökningar så kommer den kommunala byråkratin få skulden. Även om en arrangör fått ett klart besked och vet vad som gäller så kommer tidningsartiklarna låta arrangören skylla problem på kommunen.

Men i det här fallet var beskyllningarna så bisarra att jag ändå bestämde mig för att inte bita ihop och tiga. För en gångs skull så angrep jag faktiskt den arrangör som slungade iväg beskyllningarna; i radion sa jag att jag trodde att det var ”svepskäl” som arrangören framförde och jag uppmanade radion att fråga om det.

Egentligen räcker det med att citera en del av de inlägg som gjorts på na.se i frågan:

  • ”Varför kan inte arrangören sätta upp ett ”staket” av plast ut mot vattnet på stadsparkssidan? Att folk LYSSNAR gratis får man väl räkna med när man har utomhuskonserter, och att folk tittar in kan väl inte vara kommunens problem?!? Andra arrangörer av festivaler & dyl hägnar ju in sina områden, det ska väl även denna arrangör kunna klara av, kan man tycka…” 
  • ”Det är ett icke-problem i mina ögon tills man verkligen testat det. Var i Göteborg när Springsteen spelade nyligen och det satt tusentals människor på ”Snålebacken”, ett berg/klippvägg där man har rätt bra insyn på Ullevi. Så är det alltid i Göteborg har jag fått höra. Inte sjutton har arrangörer där tappat någon biljettförsäljning. Snarare skapar man en trevligare stämning kring arrangemanget vilket lockar fler att köpa biljett för att komma närmare nästa gång.”
  • ”Givetvis ska man inte kunna stänga av offentliga och gemensamma platser bara för att en konsertarrangör vill maxa sina intäkter. Var skulle gränsen för sådant i så fall sättas? Just till Stora Holmen eller skulle det gå bra att spärra av hela city om någon hyr in Stortorget för betalande publik?”
  • ”Inomhus är INTE ett alternativ, då försvinner hela grejen med sommarkonserter, regn eller ej!”
  • ”Det gick jättebra att se Magnus Uggla gratis, när han spelade på strömpis. Stora fönster ut mot vägen gjorde ju att man såg alltihopa och det var väl säkert 15-20 pers där som kollade. OJJ vad pengar man förlorade” 
  • ”Är det så att man inte får slutsålt på sina biljetter så är det knappast för att folk kan lyssna gratis på stora holmen, utan snarare är det så att artisten inte lockar tillräckligt med folk, eller på ren svenska, man är helt enkelt för dålig för att folk vill betala det priset.”
  • ”Känns som att det här handlar om något annat. Det är ju liksom ännu lättare att tjuvlyssna vid Strömpis (som ligger på en ö mitt i centrala Örebro). Problemet är väl snarare att inte tillräckligt många har köpt biljett. Och att säga att det är kommunens fel, känns lite knasigt. Alla erbjudanden går inte hem helt enkelt. Synd, Stadsparken än en fin plats för konserter. Sommaren är en fin årstid för konserter, men till de här två konserterna vill för få köpa biljett. Hoppas CS eller någon annan försöker igen.”
  •  ”Man kan ju fundera på hur man lyckas klämma in runt 3000 åskådare på strömpis eller conventum. Är verkligheten snarare så att publikintresset sviker, och det flyttas för att undvika en onödigt stor förlust? Jag hävdar att flytten inte har något med stora-holmen att göra. Cs har ställt in rätt mycket spelningar i sommar, ett exempel är Status Quo i Ljusdal, där det ställdes in med anledning att scenen bedömdes som osäker. Scenen besiktigades senare och befanns vara säker…”
  • ”Nu är det ju egentligen inte tjutittande besökare som är det stora problemet, iaf inte vid Magnus Uggla konserten. Utan problemet var att de inte sålt tillräkligt många biljetter för att kunna spela vid stadsparken. Denna infon kommer från en av scenarbetarna som hade denna diskussion med Magnus själv. Artisterna spelar hellre på ett litet mindre ställte, om de kan fulla upp det, istället för att spela på en stor scen med endast folk som kan fylla upp första raden runt scenen.”

Saken är ju nämligen den att det bara sålts 800 biljetter till fredagens konsert. Och 800 personer i Stadsparken är rätt ödsligt… Dessutom säger arrangören själv att han är osäker på vädret (vilket jag i och för sig inte riktigt förstår, eftersom prognosen ser rätt bra ut för fredagen…).

Och likadant var det i samband med Magnus Uggla-konserten i somras.

Det är inte min uppgift att analysera varför inte fler biljetter sålts. Men det är inte heller en arrangörs uppgift att skylla detta på kommunen, som i detta fall agerat korrekt.

Vi har sagt att vi inte accepterar att Stora Holmen spärras av för att hindra gratistittande/lyssnande (om det var problemet kunde man ju istället spänt upp skynken eller liknande runt konsertområdet, som man ofta gör på andra musikfestivaler).

Anledningen är att gator, torg och parker är alla örebroares ”vardagsrum” – man ska inte behöva ha plånbok eller biljett för att röra sig i det gemensamma vardagsrummet. Att vi tillåter att man spärrar av Stadsparken för att ta inträde är utifrån detta illa nog (men det tycker jag vi bör göra). Att dessutom spärra av hela stadsdelar eller områden som ligger i närheten av konsertområdet blir helt orimligt. Om man inte kan hantera denna situation i Stadsparken kanske man inte bör vara där med sin konsert. Då kanske man från början ska boka den i Conventum, på Strömpis (där det för övrigt också är rätt lätt att ”tjuvlyssna”/”tjuvtitta”) eller i Brunnsparken – som är gjort för utomhusarrangemang med inträde.

Så denna gång kändes det rätt att lägga diplomatin åt sidan. Det var rätt dag för Alice Coopers låt: ”No more Mr Nice Guy”, en artist som Cenneth Sangré ordnat spelningar med (på platser där gratistittande var möjligt…).

Levande stadskärna, parkeringar och trafik

Några av de mest intressanta seminarierna och diskussionerna jag deltog på under Politikerveckan/Almedalsveckan i Visby handlade – på ett eller annat sätt – om stadsplanering, eller rättare om hur vi kan bygga blandade och trevliga städer som människor faktiskt vill vara i. Om det ska jag återkomma inom de närmaste dagarna.

Men eftersom ett av mina twitterinlägg resulterade i en artikel i NA som kom att handla om parkeringsplatser i Örebro city tänkte jag ändå skriva några punkter just om dessa frågor.

Vissa kanske tycker att det handlar om stickspår; men i själva verket är frågan om handel, parkeringar och stadskärnan en helt central fråga i utvecklingen av hållbara (alltså även gröna) städer. Kring mina utgångspunkter vad gäller stadsplaneringen och vikten av en levande stadskärna återkommer jag alltså, men jag sammanfattar några punkter kring parkering och trafik i innerstaden:

  1. Städer ska vara blandade (bostadsrätter, hyresrätter, villor och radhus ska ligga i samma områden som handel, bostäder och arbetsplatser) och de ska vara täta.
  2. Mer lockande parkeringshus! En växande stad som Örebro kommer aldrig ha råd med öppna markparkeringar eftersom de ytorna bör byggas med bostäder och kontor. Men vi ska se till att bygga in parkeringshus i de hus som byggs (helst nedgrävt). Men det kräver också att priserna i parkeringshus måste vara rimliga (och tydliga), att tryggheten måste öka (där krävs lite nytänkande!) och att de måste vara så effektiva som möjligt (ett nedgrävt parkeringsgarage under Stortorget borde utredas eftersom det vore en väldigt bra lösning).
  3. Bilismen måste minskas så att fler cyklar, går och åker kollektivt. Men i princip borde alla gator vara öppna för biltrafik. Bilarna ska dock vara tvungna att köra sakta i stort sett överallt och det ska kännas som om gatorna är täta och byggda för gångtrafik. Det enda som ska gå riktigt fort genom stadskärnan är att åka buss och möjligen att cykla (fast genom stadskärnan får man nog hålla lite lägre hastighet, även med cykel).
  4. En del som bor i city tror att de kommer att få en bättre livsmiljö om folk istället tar bilen till Marieberg. De har fel. Det som kommer att hända är att allt det som normalt lockar med city försvagas. Kollektivtrafken blir sämre, restaurangerna blir färre, utelivet och antalet caféer kommer att minska.
  5. Det finns brist på parkeringsplatser på många ställen i Örebro, men när vi bygger nytt tvingar vi fram alldeles för många parkeringar. Vi ställer höga krav på antalet parkeringsplatser vid nybyggnation och idag skapar de kraven större problem än de löser. De skapar asfaltsöknar i de nybyggda bostadsområdena och gårdar som kunde varit gröna oaser blir istället hårdgjorda och tråkiga ytor. Därför bör vi ändra ”parkeringsnormen” som styr hur många p-platser som måste skapas vid nybyggnation. Inne i city behöver vi framförallt bygga effektiva parkeringar, gärna nedgrävda.
  6. Det borde kosta att parkera även i externhandelslägen. Om vi idag börjat planera Marieberg och de andra externa handelsområdena i Örebro skulle vi inte ha sålt ytor för parkering utan bara sålt själva ytan för byggnaderna och sedan tagit ut samma parkeringsavgifter på parkeringarna i externhandelsområden som i stadskärnan (för vi vill ha avgifter för parkering – en växande stad har inte råd att låta gratisparkeringar hindra nybyggnad).

En lite mer nyanserad bild av ”en liten röd stuga”

Först av allt: Jag tror att vi kan lösa det så att Stora Örebro får en väl fungerande uteservering och kommunen har inte sagt – och kommer inte säga – okej till någon ful container (det har aldrig varit aktuellt att säga ja till vilken container som helst). Men vi kommer inte heller ge permanent bygglov till köksbyggnader som inte är anpassade till stadens finrum.

Eftersom många har så tvärsäkra åsikter om byggnader på Stortorget så vill jag tro att en del av alla som är så säkra kanske är intresserade av en lite mer nyanserad bild än den som NA ger genom beskrivningar som att kommunen plötsligt sätter ”stopp för den röda stuga som Stora Örebro hela tiden har sagt att man vill ställa dit”.

Eftersom det väl knappast kan anses vara rimligt att ett företag/enskild själv ska bestämma utformningen så kan ju knappast kommunen anses ”stoppa” en röd stuga som man aldrig sett före ansökan? Det normala måste väl anses vara att man får rätta sig efter svaret på ens ansökan och anpassa byggnaden efter det. Eller?

Det ska påpekas att kommunen absolut har mycket att förbättra vad gäller kommunikation och bemötande. När det gäller restauranger (och bygglov) ser vi dock att vi blivit mycket bättre på senare år, vilket självklart inte innebär att vi är tillräckligt bra. Just i det här fallet är det dock inte detta som är problemet. I det här fallet är det faktiskt på många sätt precis tvärtom:

  • Kommunen har verkligen ansträngt sig för att möjliggöra uteservering på en ny plats, på ett torg där varje spadtag är riskabelt (det finns fornminnen i stort sett överallt under detta mycket mycket gamla torg).
  • Bygglov kan inte prövas förrän någon söker, och trots tidiga kontakter har inga skisser skickats in på byggnaden förrän bygglovsansökan skickades in (ansökan skickades in i slutet på mars).
  • De problem som nu uppstått hade inte lösts med bättre samordning, men problemen hade upptäckts tidigare då.
  • Containern längst ner på Stortorget är inte vacker, men det tillståndet gavs för några år sedan. Och att ändra villkoren i efterhand bör vi väl undvika så långt det är möjligt?

Jag tycker det är okej med en röd liten stuga som konstinstallation under en sommar. Men om det gäller en mer eller mindre permanent köksbyggnad som dessutom kräver att man gräver vatten och avlopp i torget, då ska kraven vara högre ställda. Jag tycker att det är rimligt att ställa höga arkitektoniska (eller konstnärliga) krav på de byggnader som ska stå mitt i stadens finrum.

Jo, jag anser att det är demokratiskt valda beslutsfattare och anställda experter som ska avgöra vilka krav som ska gälla. Alternativet är att ’vem som helst’ får göra vad som helst i vårt gemensamma finrum, och det tycker inte jag är okej.

Jo, vi behöver få bättre ordning och utseende på torghandeln.

Uteservering är helt okej, det tillståndet har Stora Örebro redan fått. Men en servering förutsätter inte någon byggnad, de kan sköta det från den befintliga restaurangen. Men de vill ha ett kök på torget, och då krävs bygglov.

Och för dem som nu ”rasar” över att kommunen ”säger nej”, ”stoppar”, eller ”krånglar” har jag några frågor som jag är ärligt intresserad av svaret på:

  • Är hårdvinklade rubriker i tidningar ett rimligt ”beslutsunderlag” för att ta ställning till om ’politiker och tjänstemän’ ’krånglar i onödan’, är elaka o s v?
  • Bör vem som helst få bygga vad som helst på stadens torg eller är det kanske inte rentav rimligt att det finns demokratiskt utsedda politiker och professionella tjänstemän som är med och bedömer vad som ska stå i stadens (alla örebroares) finrum?
  • Är 6-7 veckors handläggningstid (för det är så lång tid som gått sedan bygglovet lämnades in) påfallande långsamt när det gäller hus som ska byggas på Stortorget? (Det vore bättre om bygglov hanterades snabbare än på 6 veckor, men lagen säger 10 veckor och alla som sökt bygglov vet att man nog bör räkna med åtminstone två månader innan allt är klart och man kan beställa bygget.)

Och för dem som menar att ”det minsann gick bra med en gul kanin, men att en röd stuga är konstig”:

  • Är ett uppmärksammat konstverk som lockar besökare till Örebro, och som får publicitet i precis hela världen, jämförbart med att placera ett rött trähus med kök i på torget?

Och för alla som nu – i olika forum – vräker ur sig sin ilska mot kommunens okänslighet: det kan inte vara en idé att ta reda på lite mer först? Istället för att lita på en väldigt hårt vinklad (och direkt felaktig) NA-rapportering?

Att ge näring åt obehagliga frön – apatiska flyktingbarn, nazistpartier och ineffektiva svar

Om du uppenbart undviker att bemöta andras argument så är risken överhängande att du istället stärker dessa argument – hur felaktiga de än må vara. Detta fick alla NAs läsare ett tydligt exempel på idag, i debatten mellan NAs ledarredaktion och Thomas Jackson, läkaren som påstår att de apatiska flyktingbarnen i själva verket simulerar beteendet.

Innan jag läste inlägget från Jackson var jag övertygad om att Jackson har fel och jag hade accepterat bilden om att han nu ”kommit ut” och blivit medlem i nazistpartiet Svenskarnas Parti. Jag läste inlägget för att, förhoppningsvis, förstå mer om diskussionen om de apatiska flyktingbarnen. Efter att ha läst Jacksons artikel fick jag nya frågor, eftersom hans argumentation var trovärdigt uppbyggd. Så jag sökte motargument i texten från NAs ledarredaktion. Och hittade inget.

NAs ledarredaktion hade tydligen bestämt sig för att endast bevisa att Svenskarnas Parti är ett nazistiskt parti (vilket är uppenbart). Problemet var bara att Jackson påstod sig ta avstånd från nazismen och påstod att hans medlemskap i partiet var ”en noga genomtänkt provokation för att lyfta upp de tortyrliknande övergreppen som sker på de så kallade apatiska flyktingbarnen”. Och därmed föll egentligen hela den väl underbyggda svarsartikeln.

Jacksons argumentation om diagnoser och huruvida de apatiska flyktingbarnen simulerade eller inte, berördes inte av NAs ledarredaktion.

När jag läst NAs svar insåg jag att jag påverkats: jag fick nya frågor och blev mindre avvisande mot Jackson. NAs svar bidrog till att stärka Thomas Jacksons argumentation. Genom att inte svara i sak på Jacksons påståenden stärkte NAs ledarredaktion (förhoppningsvis omedvetet) Jacksons trovärdighet och gav ny näring till de frön av tvivel som Jackson i sin skickligt skrivna artikel sått. Att argumentera i sak räcker sällan till – som debattör bör man vara lite insatt i hur kommunikation fungerar, hur människors hjärnor sorterar information och hur logik och förnuft inte alltid biter på medvetet förvillande propaganda.

När jag sedan tänkte till insåg jag hur mina slutsatser var förhastade: jag litar inte ett dugg på någon som blir medlem i ett nazistparti. Lika lite som jag litar på stollen Lars Vilks om han vill ”problematisera Islam” eller extremisten Jan Myrdal när han försvarar Pol Pot och de Röda Khmererna.

Om hatkampanjer och kampanjer mot hatkampanjer

Tänkte egentligen låta bli att kommentera det som konstigt nog blivit en av de mest uppmärksammade frågorna de senaste dagarna: tonläget mot och från Staffan Werme. Men efter att läst igenom kommentarerna till artikeln där Staffan Werme intervjuas om det för FP så katastrofala valresultatet (på na.se) så blev jag så illa berörd att jag ändå måste skriva något:

  1. En del av kommentarerna på na.se är verkligt avskyvärda: att man tycker att någon fattar fel beslut är inte grund för vare sig hat eller hot, de som ursäktar hot och hat mot politiker med förklaringar som att ”de förstör våra liv” borde kort sagt skämmas. Sedan är ju den övervägande delen av kommentarerna lyckligtvis ändå sakliga, oavsett vad man tycker om deras åsikter.
  2. Om man utsätts för hot eller hotfulla situationer ska det polisanmälas. Punkt. Det finns särskilda rutiner för detta som alla förtroendevalda i kommunen fått information om: man ska polisanmäla och polisen ska koda det särskilt så att det både registreras och så att det inte blir offentligt. Man ska absolut inte gå ut i media och prata om det eftersom alla bedömare då är eniga om att hoten blir fler. Om Staffan Werme blivit hotad förstår jag att han blivit skakad av det, det är verkligen obehagligt och olustigt. Möjligen är det därför han agerar helt bakvänt i det fallet. Som ledande politiker har man ett ansvar för att hot följs upp och att man inte bidrar till ytterligare hot och hat.
  3. Jag ser att det startats en FB-grupp som vill ”stoppa hatkampanjen mot Staffan Werme” och tycker att det är viktigt att reagera mot hot och hat mot andra människor (även politiker). Men det enda rimliga är att den borde handla om alla hatkampanjer på internet, och mot alla politiker. Jag läser i Dagens Samhälle idag att Anders Johansson (s) i Sigtuna jämförs med filmfiguren Caligula av en ledande KD-politiker; det kanske också vore lämpligt att ta upp? Hatet mot Mona Sahlin är fortfarande spritt och var en viktig del i valrörelsen förra året. Jag noterar att några av dem som är med i gruppen som vill stoppa hatkampanjen mot Staffan Werme är med i hatgrupper mot Mona Sahlin. Är det seriöst?

I övrigt har jag aldrig uttryckt hat eller hot mot andra ledande politiker och egentligen borde jag bli förbannad mot en del av de insinuationer och anklagelser som dyker upp här och där. Men jag orkar inte bry mig. Jag nöjer mig med att citera vad jag skrev till Staffan Werme i ett mail för någon månad sedan, efter att Werme anklagat mig och Socialdemokraterna för att ligga bakom anonyma hatkommentar på na.se (han menade också att vi var personligt ansvariga för attacker på honom):

”Staffan,

Jag beklagar tonen i den kommentaren och i andra kommentarer som ger sig på dig på liknande sätt. Jag hoppas att du inte menar att vi skulle vara ansvariga om du blir utsatt för någon typ av angrepp.

Självklart beklagar både jag och alla andra socialdemokrater alla typer av hot, hat och våld. Jag har inte skrivit kommentaren du citerar, jag är säker på att Lena inte heller skrivit den och man kan rätt säkert utgå från att det överhuvudtaget inte är någon medlem i det socialdemokratiska partiet som skrivit det.

Vi har kritiserat dig för den politik du är ansvarig för, och vi kommer fortsätta kritisera den politik du är ansvarig för och vi kommer att fortsätta bemöta dina påhopp. Överlag kanske du bör fundera på det sätt du hela tiden flyttar ansvaret till oss som är dina politiska motståndare (och till tjänstemän).”

Jobbigt – men bra – med tuff granskning

Dagens reportage om tomtköp i NA var inte roligt. Enligt NA har en kommunal tjänsteman tagit hand om bland annat ett växthus och en friggebod på en tomt kommunen köpt in, trots att de personer som sålde det fick nej på att själva ta hand om det och att de skulle gå till försäljning. Om det NA skriver stämmer så är det allvarligt.

Jag ska ärligt säga att när jag i fredags fick veta att NA skulle skriva om tomtförsäljningar, trodde jag att det handlade om den pinsamma frågan om tomtkön. Det är nämligen så att Örebro kommun knappt sålt en enda tomt på ungefär ett år – trots att Örebro växer och att intresset för att köpa tomt och bygga  hus är stort. Sedan länge finns ett genomtänkt system för att man på webben ska kunna anmäla sig till tomtkön, se lediga tomter och annat. Det har lika länge väntat på att få läggas upp på webben men publiceras inte på grund av kommunens regler för webben. Personligen kan jag tycka att det inte är någon större fara om denna typ av system leder ut från den vanliga webbplatsen – så länge vi kan erbjuda en bra lösning. För ett växande Örebro är det klart att vi bör ha fart på tomtkön, och att människor väntar på att få köpa tomt och komma igång med sitt husbygge samtidigt som vi har tomter över är ju inte någon bra idé.

Men det var alltså inte det NAs granskning handlade om.

NAs granskning kommer att fortsätta och det finns ingen anledning att tro att måndagen och tisdagen blir mindre besvärande för Örebro kommun. Jag är ju, sedan årsskiftet, ansvarig politiker för detta område men jag har ingen anledning att lägga mig i personalfrågor eller liknande. Om fel har begåtts måste klargöras, och ansvariga chefer måste självklart hantera detta enligt regler och lagar. Jag har bett om information om vilka åtgärder som vidtas.

Förra våren granskade NA Örebro kommunfastigheter (KFÖ) och det var inte roligt att vara andre vice ordförande i Fastighetsnämnden då. Men granskningen leder sannolikt till förbättringar. Så här skrev jag då: ” ’Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket’ sa Gustav Möller. Och det är ju precis så det är. Varje krona som slösas bort på fel saker innebär en krona mindre för att förbättra förskolan för barnen eller äldrevården för de äldre som behöver vård och service. Det är det allvarliga. Om det skulle visa sig att någon enskild varit inblandad i oegentligheter eller gjort något brottsligt ska det utredas och leda till polisanmälan.”

Det gäller självklart även idag. Skattebetalarna har rätt att förvänta sig att vi som är satta att förvalta deras pengar sköter oss så gott vi kan; att vi använder pengarna så klokt som möjligt och att vi inte vare sig slösar bort pengar eller går miste om intäkter i onödan.